Åh, jag trodde stenhårt på att Luleå skulle kunna klara minst oavgjort när man kvitterade... Men självklart inte.

Nu är jag fruktansvärt less på de här förlusterna. Dessutom borde ju förrådet med matcher som innehåller tre mål eller mindre börja ta slut nu. Ge mig 8-2 eller någonting. Gärna på lördag, tack.

Ärligt talat skiter jag i sviten som sådan, jag bryr mig bara om poängen som kommer med den. Och då var elva raka matcher ganska trevligt. Men nu är det slut och det kändes lite som så innan matchen också, att är det någonstans vi ska förlora så är det väl nere i Karlstad. Tycker som sagt inte om de matcherna för fem öre. På ett sätt känns det ändå skönt att sviten inte finns längre. Inte för att det på något sätt är kul med noll poäng, jag hade gärna vunnit varje match, utan för att jag har varit så less på att i stort sett allt som har skrivits om Luleå Hockey den senaste tiden på ett eller annat sätt har handlat om sviter hit och sviter dit. Har det inte varit poängsviten så har det varit Omarksviten och det blir tröttsamt att läsa och höra om samma saker gång på gång, trots att även jag har en viss del i det som har skrivits. Och då är det inte ens jag som spelar matcherna! Jag undrar hur spelarna har känt? Nu får jag väl stå ut med tjatet även imorgon då allt om kvällens match står i tidningarna, men efter det hoppas jag att det är slut.

Men idag kunde det ha gått vägen. Om vi inte hade släppt in tre mål i boxplay. Och framförallt: Om inte Modig hade bjudit på ett par av sina patenterade returer rakt ut till motståndaren. För faktum är att Luleå tog tag i matchen efter sina två snabba mål i slutet av andra, och in i början av tredje då man hade vänt både resultatmässigt och spelmässigt. Men så kom returerna i helt fel läge och matchen vände igen.

Måste säga att det känns konstigt att förlora... Jag kan väl inte påstå att jag har glömt bort hur det kändes, för några av de oavgjorda matcherna gjorde mig faktiskt mer besviken än vad dagens nollpoängare gjorde och fick mig att känna den där känslan av förlust, men man har ju vant sig vid att ändå få med sig poäng när det har gått över en månad sen den senaste förlusten. Som sagt, det känns konstigt.

Vi fick ju åtminstone vara trea i två dagar. Alltid något...

Inte nog med att vi förlorade, nu får vi älta det ända till på måndag då det är dags att börja ta tag i tisdagens match. Och i den finns inte ens förlust med som ett alternativ. Dessutom kommer det vara jobbigt att sitta och se de andra lagen ta poäng på lördag när vi inte kan göra ett dugg åt saken...

Nej, mycket bättre från förra matchen blev det inte. Men ändå lyckas man återigen kriga till sig en poäng och man får väl återigen vara nöjd över det lilla... För poängen och de första minuterna i tredje perioden (innan Timrås time out) är det enda jag är någorlunda glad över. Och Jannes tackling. Och att man faktiskt hämtade upp till 2-2, det är ändå starkt, trots att det var i grevens tid.

Men mycket av allt det andra kan man nog ta och kasta någonstans långt bort. Eller helt enkelt lämna kvar det nere i Timrå eftersom man nu äntligen får komma hem och spela igen.

Sen skulle jag gärna vilja höra Patrik Sjöbergs resonemang om varför han inte kunde åtminstone ringa upp och höra med måldomaren på den där situationen där Luleåspelarna verkade väldigt angelägsna om att få till en granskning. Det hade väl inte skadat, eller? Jag tror inte de hade tryckt på så mycket för ingenting, och var det inte mål hade det ju inte blivit det bara för att man kollar det.

Powerplay har varit en mindre katastrof de senaste matcherna, varför?

Nå, vi får väl sammanfatta den här lilla bortaturnen med ett svagt godkänt, för det är starkt att få med sig poängen trots att inte spelet riktigt stämmer och hade det här varit för en dryg månad sen hade det knappast gått. Men nu hoppas vi väl på att vi förlänger det som istället för segersviten blev poängsviten på lördag. Gärna med en trea.

Det var inte helt oväntat att en dålig match skulle komma förr eller senare, och jag är inte förvånad över att den kom idag heller. Därför känns det bra att vi ändå fick med oss en poäng, trots att jag är nästan lika besviken som efter en förlust.

Jag kommer inte ihåg när Luleå spelade lika dåligt senast och man ska vara ordentligt glad för att det inte blev noll poäng. I övrigt är jag nöjd med Omark och Harju som skapade chanser titt som tätt, samt att det faktiskt var första gången på fem försök den här säsongen som vi inte förlorade i förlängningen. Och sist men inte minst: Mattias Modig!

Nej usch, det här glömmer vi. Ny match mot Timrå på torsdag.