Det känns smått overkligt att Elitserien är igång igen. Vi Luleåfans får vänta till på torsdag, eller lördag om man inte tar sig ner till Skellefteå, för att se lite hockey på hög nivå igen. Och som jag längtar! Inte blev det mindre av kvällens premiär...

Men nu till saken. Det här kan vara slutet för HejaLule-bloggen. Jag känner inte samma vilja att blogga som jag gjorde när jag började vilket gör att kvaliteten blir lidande. Anledning nummer två är att jag helt enkelt inte har tid. Det finns så pass mycket annat som jag måste prioritera just nu och så verkar det förbli ett tag framöver. Jag önskar att jag kunde fortsätta, det är så mycket lättare att släppa saker och ting när man får skriva av sig om det, men nu får jag lära mig att släppa det på andra sätt.

Någon gång kanske vi hörs igen, här eller någon annanstans men för den här gången får jag tacka för mig.

Imorgon spelar Luleå sin första träningsmatch för säsongen. Helt klart spännande och jag hade gärna varit där. Precis som jag gärna hade varit på träningarna och de matcher som kommer spelas här uppe innan säsongen drar igång. Men jag får nog glömma precis allt det, har en hel del att stå i just nu och då är det inte så enkelt att dra iväg till Boden/Kalix/Piteå för att spendera en hel kväll. När dessutom biljetterna till en träningsmatch i Boden går på 100 kronor (vilket är mer än vad en hemmamatch i serien kostar...) så är det ännu lite lättare att avstå.

Av samma anledning kommer även bloggen ha låg prioritet åtminstone fram till Elitserien drar igång, men jag kan inte ens lova att det blir någonting då så vi hörs när vi hörs om vi hörs, det finns ju en hel bunt andra bloggar att läsa under tiden...

Har ni inte gjort det än rekommenderar jag er att läsa Tekarns första text på Svenska Fans. Jag tror minsann att vår nya österrikare redan har fått sig ett smeknamn...

Imorgon - isträning!

Säsongskortet ligger och väntar, sommaren går in i sin sista månad om några dagar och nu har verkligen längtan efter att få se hockey igen fått mig i sitt grepp. Igår landade både Abbottarna och Raffl och laget är nu samlat. Nästa vecka blir det officiell ispremiär och sen börjar träningsmatchandet. Vill det sig illa så blir det inte en enda match för min del innan Elitserien drar igång, men det ska jag försöka undvika. Det hade varit jäkligt roligt att åka till Leksand och Umeå också, men det får bli någon annan gång. Sist men inte minst ska det bli sjukt kul att se vad de som har ägnat sommaren åt att bygga om Coopen har lyckats åstadkomma. Men det får vi vänta på i två månader till...

Kände att jag var tvungen att ta ett litet avbrott i min bloggsemester och ge en stor tumme upp till Kuriren som de senaste dagarna verkligen har bombat oss med hockeyartiklar och blogginlägg. Det såg mörkt ut för bara en vecka sedan då båda tidningarna verkade ha gått på en neverending semester, men nu har åtminstone den ena vaknat upp och börjat ge oss vad vi vill ha. Den andra tidningen verkar fortfarande ligga kvar på stranden och där har hockeysidan börjat torka bort, så de får en lika stor tumme ner.

Har också börjat känna ett enormt sug efter hockeyn igen. Jag tror stenhårt på den här säsongen!

Det var helt klart värt att offra några timmars sömn i natt för hockeyn. Man kan väl kort sagt säga att Pittsburgh blev överkörda. Detroit lyckades med det mesta, och när man dessutom får både Malkin och Crosby ur balans så är mycket vunnet bara där. Hur grymt är det inte att se sju svenska spelare på isen, som faktiskt har betydande roller i laget? Hoppas nu att Detroit kan vinna en match till och försvara förra årets titel.

Nya spelare innebär också nya tröjnummer. I år blir det ganska många att komma ihåg. Gillar att man gjort lite mer än att bara rada upp vilka nummer spelarna kommer att ha, i och med att man lagt till en liten kommentar om varje val.

Hoppas att fyra månader är tillräckligt för att alla ska hinna lära sig dessa nummer:
#3 Anders Grönlund
#10 Johan Fransson
#16 Niklas Olausson
#17 Jonathan Hedström
#19 Johannes Tornberg
#24 Cam Abbott
#29 Chris Abbott
#31 Anders Nilsson
#39 Robin Jonsson
#40 Pär Arlbrandt
#41 Thomas Raffl

Till mitt missnöje trillade det in tre stycken "udda" nummer. När det gäller tröjnummer har jag en spärr vid 35, allt över det stör mig, mer eller mindre. 39, 40 och 41 kan jag leva med, det hade kunnat vara värre. Dieter Kalts 74 var ett sånt nummer, tack och lov blev det inte längre än ett par månader.

Som på beställning kom idag svaret på gårdagens fråga, och resten av spelschemat för säsongen 2009/10 också för den delen.

24 september möter Luleå Hockey Skellefteå AIK. I Skellefteå. Kul! Det börjar kännas mer som en regel än ett undantag att Luleå och SAIK möts i någon av de inledande omgångarna och det har jag ingenting emot.

Däremot fick vi ju tråkigast möjliga hemmastart. Södertälje, lika roliga som en mulen, regnig och kall dag i september... Hoppades på att de skulle ryka i Kvalserien, men icket. Men, antagligen kommer jag inte bry mig om motståndet när det väl kommer till kritan, efter ett halvårs uppehåll är nog vilket lag som helst roligt att möta, men för tillfället hade jag önskat mig mer.

På tal om regler och undantag, kolla detta:
2008-03-08 Omg. 55 - Luleå - Timrå
2009-02-28 Omg. 55 - Timrå - Luleå
2010-03-13 Omg. 55 - Luleå - Timrå

Jag är tom, men så jävla stolt.

Ge mig några dagar till eller en vecka så ska jag skriva mer...

När Mats Lavander kämpade in 2-3 trodde jag verkligen att en vändning var möjlig, men så blev det inte. Surt. Dessutom är nog platsen på topp 4 körd nu. Och jag är inte ens säker på att en fjärdeplats skulle vara det bästa för oss...

Det var faktiskt riktigt surt att vi inte vann igår. Kändes så onödigt att släppa in skitmål och låta SAIK gå ifrån till 3-0, det säger ju sig självt att det är svårt att hämta ikapp. Men Luleå gjorde ett riktigt bra försök, och en kvittering var inte alls långt borta. Efter Lidhammars 1-3 blev det en total förändring i hur laget uppträdde. Så jäkla synd att det inte blev någonting av powerplayet i slutet av andra perioden, det kändes så nära då. Men den här förlusten var nog en av de lättaste att släppa trots allt.

Sen var det ju det där med topp 4 och slutspelet också. Det var inte igår man spelade bort sin chans från en placering där uppe, det gjorde man redan i måndags. Eller spelade och spelade... Hur som helst så kan Luleå nu bli fyra som bäst då HV71 är det enda laget man kan gå om, men då krävs det att man vinner på lördag samtidigt som HV förlorar mot Rögle, vilket kanske inte är så troligt. Men om man ska se lite längre än till vilken plats i tabellen vi hamnar på och hur många hemmamatcher man får, så är nog femteplatsen kanske bättre än den fjärde. Av vilken anledning då? Jo, hamnar vi fyra kommer vi antagligen att få möta HV, för jag tror inte att varken LHC eller Frölunda väljer att möta dem. Och det laget som jag minst av allt vill möta av de tre, är just HV. Blir vi femma finns åtminstone större möjligheter att få någon annan motståndare. Frölunda skulle vara mitt val i kvarten, både på grund av statistiken mot dem, men också för att vi faktiskt har mött Linköping de två senaste slutspelen vi har varit med i och så roligt tycker jag inte det är att möta dem, lite omväxling kan man väl ändå få? Men å andra sidan, tredje gången gillt skulle ju smaka bra...

Äh, det kan fortfarande hända mycket trots att det bara är en omgång kvar. På måndag vet vi istället.

Utöver slutspelssnacket och ÖC så är nog den största frågan bland alla som följer Luleå Hockey just nu vad tusan som är fel med Pierre Johnsson. Det började som en förkylning, till att vara någonting okänt, till att enligt Kurirens blogg vara ett virus på balansnerven, till att nu verka okänt igen då man har tagit till både skikt- och magnetröntgen för att hitta felet... Tänk att det kan vara så jäkla svårt att få reda på vad problemet är. Jag tycker så himla synd om Pierre som innan vad-det-nu-är hade gjort det riktigt, riktigt bra och blivit väldigt omtyckt bland fansen samt påbörjat diskussioner med LHF om en förlängning av kontraktet. Hoppas verkligen att man kan få en lösning på det här väldigt snart...

Krya på dig Pierre!

Nu är det lite dålig uppdatering här, dels för att Luleå inte spelar match men också för att jag inte har nog med tid just nu, har haft många inlägg de senaste veckorna som bara har stannat vid en tanke... Nyheter saknas ju inte.

Har väl inte hänt så mycket som betyder något de senaste dagarna, skulle väl vara att Johan Fransson tagit sitt pick och pack och stuckit från Linköping. Grattis, får jag väl säga. Har faktiskt tyckt lite synd om Frallan, först gör han äntligen en riktigt bra säsong förra året, sen tar Lener över Linköping. Leners favorit heter antagligen inte Johan Fransson och speltiden minskade avsevärt ju längre säsongen gick och till slut fick han inte spela alls. Så nu är Schweiz hans hem den närmaste tiden, hoppas det fungerar bättre där.

Trots att inte Luleå har någon match idag är det ju faktiskt andra lag som har det vilket jag inte riktigt tycker om. Vi spelade ju i och för sig den här omgångens match redan i måndags och det gör inte att vi har mindre matcher spelade än de andra lagen. Det är bara själva grejen att vi inte kan göra någonting åt resultaten som stör mig, jag hade hellre spelat matchen idag istället för i måndags bara för att få spela samtidigt som alla andra. Dessutom; Alla lag som spelar idag ligger under oss, bortsett från Frölunda som ligger före oss på målskillnad. Det kommer alltså att bli ännu jämnare! Suck...

Kristofer Berglunds första säsong i Elitserien har inte gått obemärkt förbi, och nu har han som tredje spelare för säsongen nominerats till priset Årets Rookie. De andra nominerade hittills är Victor Hedman och Jakob Markström.

Berglund har klarat av steget till Elitserien på ett imponerande sätt. De första matcherna började lite knackigt, men efter ett tag var han inne i det hela och sen har det bara rullat på. Bland annat har han tillsammans med Jaroslav Obsut bildat Luleås bästa backpar, och han har dessutom fått mycket förtroende i powerplay. Kristofer ligger femma i den interna poängligan med sina 20 poäng (3+17). Det går inte att säga annat än att Berglund var en riktigt lyckad värvning av Luleå Hockey, tyvärr kanske vi inte får behålla honom så länge.

2008. Vilket jävla år. Vi har hunnit vara i helvetet och vända både en och två gånger och för första gången på länge får vi fira nyår i toppen.

Jag satt och läste igenom alla inlägg jag skrivit från januari till augusti tidigare och det har verkligen varit både upp och ner. Året började med att Jesse Niinimäki fick sparken för sista gången och Luleå låg på en elfteplats i tabellen. Missnöjet var minst sagt stort med det mesta i Luleå Hockey och många var vi som ville se ett tränarbyte som aldrig kom. I februari kom den stora protesten från Luleåfans när man tömde ståplatsläktaren under halva sista perioden i en match mot Modo, en protest mot alla de som styrde och ställde lite som de ville i klubben. Det var också då som Roger Rönnberg påstod att vi inte var några riktiga fans, och så arg som jag var då har jag nog sällan varit.

De sista månaderna var jag helt övertygad om att det skulle bli kvalserien, mest för att inte hoppas på för mycket. Och när det bara återstod ett par matcher var allting tvunget att gå vår väg - någonting som i princip aldrig hade hänt under resten av säsongen. Mora var tvugna att förlora typ tre matcher och Brynäs fick inte ta mer än tre poäng på sina sista eller någonting sånt. Och det gick vägen. Sista matchen blev helt avgörande då det stod mellan oss och Mora, där vi var tvugna att ta minst två poäng mer än Mora. Luleå Hockey gjorde sitt i matchen mot Timrå, men nere i Linköping gjorde Mora allt för att förstöra. De hämtade upp ett underläge med 5-3 i slutet och fick matchen till förlängning. Och uppe i Luleå stod vi kvar på läktaren och väntade, först med bara Radiosporten som enda hjälpmedel, men senare också med bild. De minuterna var nog de värsta i mitt liv. Sen gjorde Linköping, eller snarare Tomas Surovy, 6-5 och saken var klar. Luleå Hockey klarade elitseriekontraktet utan att behöva kvala! Vilt jubel utbröt och festen var igång.

Under sommaren som gick skedde förändringar både i spelartruppen och i ledningen. Två nya klubbdirektörer klev på sitt jobb, och Osten kom tillbaka till Luleå, den här gången som sportchef. Sportrådet avskaffades och ytterligare ett par personer lämnade Luleå Hockey. Värvningsarbetet kändes lite tvivelaktigt utan något riktigt stort namn för att täcka förlusterna vi hade gjort och med ett par spelare som skulle testas innan besked om vidare kontrakt kunde ges. I slutändan blev Pierre Johnsson, Jonas Almtorp, Kristofer Berglund och Radek Philipp årets nya spelare. Tror inte att någon ångrar det idag.

Sommaren tog slut och säsongen 08/09 inleddes med förlust mot Djurgården innan årets första derbyseger bärgades. Men sen gick det utför. Sju raka förluster, sist i tabellen och återigen var det många som ropade efter förändring på tränarsidan. Men precis som förra året hände ingenting. Eller jo, en sak. Kung Lubos återvände tidigare än vad det var tänkt från början. Och då vände det sakta men säkert och till slut stod Luleå där med elva raka matcher med poäng, inte en enda förlust på hela november och som seriens formstarkaste lag. Ytterligare en månad senare har man hunnit vara ända längt upp på toppen. Visserligen fick vi inte stanna där så länge, men vi är med och kämpar om platserna i toppen.

Luleå Hockey har gjort det alla trodde var omöjligt. De har gått från absoluta botten till toppen, och trots att vi har den galet jämna serien i övrigt att tacka så är det en fruktansvärt bra prestation. Inte bara laget har gjort en ordentlig uppryckning. Föreningen Luleå Hockey känns seriösare än på mycket länge, och jag hoppas att detta bara är början på någonting mycket mer. Jag är sjukt stolt över att kalla mig Luleåsupporter!

Vilket totalt fiasko SVT's hockeysändningar har blivit! För det första skämde de ut sig från första stund när de plockade in ett gäng människor att stå och heja i studion redan till förra turneringen, steg nummer två tog de i torsdags när de delade ut röd-gröna lappar för publiken att hålla upp för att visa vad de tyckte om spelet. Och så idag då, när man väljer att bryta matchen (för Landet Runt!) just innan straffavgörandet för att hänvisa till en webbsändning som till råga på allt inte fungerar. Och detta ska man till råga på allt betala för...? Vilket skämt!

Jag vet inte om det är jag som har dålig humor eller om det verkligen var så kul, men jag satt och skrattade mig igenom det här. Fanns några höjdpunkter som var lite bättre än andra, men sånt här är alltid kul att läsa!