Mitt lag - det bästa laget...

    Datum: 2008-12-16 Tid: 00:16:07

Jag sitter här och känner mig ganska tom faktiskt... Laget som låg "hopplöst sist" efter nio omgångar, laget som förlorade sju raka matcher och som skulle åka raka vägen ner i kvalserien och sen vidare därifrån till Allsvenskan, laget som reste sig på 9,9 och likt en katapult studsade upp och tog poäng i elva raka matcher av bara farten, MITT lag, de ligger på en delad förstaplats... Eller andraplats om ni nu tycker att det känns bättre att säga för er, för mig kvittar det, för mitt lag är inte längre laget som alla hånskrattar åt, som alla ser som ett lag som man bara ska kvittera ut tre poäng från innan matchen ens är påbörjad. Jag har nog inte förstått det, men: Mitt lag är bäst.

Linus Omark och Johan Harju... Ja, de kanske är bra helt enkelt.
Robin Lindqvist gör två mål och ett assist, då förlorar inte Luleå Hockey någon match vill jag lova!

Robins sista mål, och även Omarks sista, är mål som personifierar Luleå Hockey. Det behöver inte vara snyggt, men gör man jobbet kan det gå vägen ändå.

När spelare slänger sig och täcker skott med 30 sekunder kvar av matchen och tre måls ledning, då vill man nästan fälla en tår.

Det finns tre lag som är extra sköna att vinna mot: Skellefteå, Färjestad - och Linköping. Av den anledningen mår jag om möjligt lite extra bra.

Jag vill egentligen inte lyfta fram någon speciell spelare, alla har tagit på sig en roll och hittat sina arbetsuppgifter som de har genomfört i match efter match och Luleå Hockey vinner för att de är ett lag, inte för att de har ett fåtal spelare som kan hantera en klubba och en puck lite bättre än alla andra. Ibland är det inte storleken på spelarnas lönekuvert som avgör hur poängen i en match fördelas...

Det är inte bara Luleå Hockey som ska ha beröm. Luleåfansen som har slutit upp till dessa tre bortamatcher ska ha massor med cred! Ni har gjort ett riktigt bra jobb!

Äh, nu tar vi jullov! Och vi gör det nästan så högt upp man kan komma. Tack för årets bästa julklapp!

Nu ska jag njuta i tio dagar innan jag kopplar på verkligheten igen och börjar tjata om att arbetet måste fortsätta...

Kommentarer

Kommentera:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0