Luleå spelade smart, hårt och med ett tätt försvarsspel lät man inte Rögle skapa särskilt många farliga chanser. Tack vare det vann man helt rättvist med 5-3.

Jag fullkomligt älskar när Luleå spelar fysiskt! Det är en sån stor skillnad mot till exempel förra året, då man istället för att smälla på en motståndare vid sargen petade lite med klubban för att få lös pucken. Då vann man inte heller mycket närkamper, det gör man nu.

Stundtals var det lite slarvigt i försvaret, så jag är inte helt nöjd. Ändå kändes inte segern direkt hotad, trots att det blev onödigt nervöst när Rögle fick gå ikapp till 4-3. Men återigen gjorde man ett sånt där riktigt viktigt mål bara några sekunder senare.

Äntligen fick fjärdekedjan utdelning, och två gånger dessutom! Viktor Lindgrens snurrfintsmål kan man kolla på igen och igen och igen och Lidhammars åktur runt målet innan han sköt in pucken bakom Myllyniemi var inte så pjåkig heller.

Robin Olsson övertygar bara mer och mer. Förra matchen var han riktigt bra, och så även idag. Jag tycker det är otroligt kul att se honom spela PP, han rör sig och försöker hitta ytor hela tiden. Förr eller senare så tror jag även att målen kan börja trilla in om han får fortsatt förtroende.

Det enda smolket i bägaren skulle väl vara att Obsut fick utgå i den andra perioden med vad jag tror kan vara en hjärnskakning. Tur i oturen då att det inte är match förrän om tio dagar igen.

Som sagt så är det alltså ett tio dagar långt och tråkigt uppehåll nu. Det känns ännu tråkigare i och med att det har gått så bra den senaste tiden och Luleå brukar vara lite trögstartade efter uppehållen. Men jag hoppas att man kan ta och konservera både formen, spelet och självförtroendet för att plocka fram det igen när det drar igång nästa vecka med två raka hemmamatcher. Dessutom hoppas jag så klart att vi tills dess kan få ett nytt namn att bekanta oss med.