Snart har det gått en vecka sen vi förlorade och den där vidriga eftersmaken finns fortfarande kvar. Det blir dessutom inte bättre när man läser om andra lags lycka och supportrar som tjoar om att de är vidare. Igår satt jag och höll på Linköping, som jag inte ens tycker det minsta lilla bra om, för andra gången i mitt liv, men inte heller det slutade som det skulle. Det finns absolut ingenting som tilltalar mig i årets slutspel, det finns inte ens ett enda lag som jag tycker borde vinna. Tre av lagen avskyr jag och det fjärde bryr jag mig egentligen inte om, mer än att det hade varit kul att se dem bli utslagna av det åttonde och sista laget till slutspel. Skadeglädjen är den enda glädjen just nu.

Årets avslut på säsongen är det absolut värsta jag har varit med om hittills. Det som nästan känns tråkigast av allt är att vi aldrig fick chansen att tacka våra krigare för den i övrigt helt fantastiska säsongen...