För fjärde gången den här säsongen fick Frölunda lämna isen med noll poäng efter match mot Luleå Hockey. Men det blev onödigt jobbigt på slutet...

Första perioden - kanon! Luleå gjorde tre mål (Miettinen, Lindqvist, Philipp) och jo, det kändes som att det kunde gå vägen den här gången också. Målet som betydde 3-0 var helt underbart, nästan alla Luleås spelare stod och bökade framför Ari Ahonen innan Radek Philipp till slut kunde få in den i målet. Så ska det se ut!

Andra perioden - nja... Frölunda kom ut som ett helt annat lag än de var i första perioden och det var i stort sett spel mot ett mål i 20 minuter, den här gången var skottstatistiken (4-17) inte helt missvisande och målet får ses som rättvist. Rograrna tog time out efter bara drygt fyra minuter, bra!

Tredje perioden - helt okej. Frölunda fick ett jävla skitmål med fyra minuter kvar och det blev trots allt lite spänning. Eller okej - mycket spänning! Usch, sånt slipper jag gärna för all framtid. Men med mindre än en halv minut kvar fick Emil Lundberg tag på pucken och satte den i det tomma Frölundamålet, matchen var avgjord och det gick att slappna av igen.

Vi har Mattias Modig att tacka för en stor del av segern. Han räddade oss både en och 32 gånger, ibland utan att ens veta om det själv, men de räddningarna räknas också.

Skitkul att fjärdekedjan fick utdelning även igår, de två senaste matcherna har alla tre gjort mål. Hårt jobb i defensiven i all ära, men att de också kan bidra offensivt betyder givetvis otroligt mycket.

Tänk att det kan svänga så fort, för en vecka sedan kändes det botten efter sex förluster på årets sju första matcher - nu känns det ganska bra igen, bara två vinstmatcher senare. Men att gå så långt som andra och påstå att Luleå Hockey kan gå hela vägen till final och till och med guld - det gjorde jag inte på annandagen och det gör jag inte nu heller. Lite lugn får man ändå hålla sig...