Den segern satt där den skulle! Så fruktansvärt skönt att jag inte kan beskriva det.

I inledningen av matchen kunde man nästan misstänka skottlossning inne i Coopen, inte av spelarna, men av klacken som släppte lös ett gäng ballonger. Och mer skulle komma... Men då från spelarna på isen.

Först var det Radek Philipp som smällde in pucken på volley i mål, framför mål och i powerplay - men det målet godkändes inte. Sen var det Radek Philipp som smällde in pucken i mål, framför mål och i powerplay - det målet godkändes och 1-0 var ett faktum. Äntligen har vi en spelare som gör jobbet framför mål, skitsamma om han är back, att han står där är vad som räknas!

Sen gjorde Skellefteå två mål.

I mitten av andra fick Obsut ett pass från Miettinen som han inte kunde göra annat än mål på. 2-2 inför sista.

Efter 12.44 i tredje perioden inledde Johan Harju sitt målskytte för i år när han gjorde 3-2 på något som från början var ett felpass från samme Harju. Men som han själv sa - det var mål och det är vad som räknas.

Det var ingen välspelad match, men vem hade trott det? Det var hett, grinigt och en massa kamp. Och som Luleå kämpade, tacklingarna avlöste varandra och spelarna brann. Mer sånt tack! En stor skillnad från förra året då man bytte ut tacklingarna mot pet med klubborna. Det får inte återupprepas.

Jag tror faktiskt att jag ska sträcka mig så långt som till att vi har ytterligare ett nyförvärv i laget. Jaroslav Obsut ser ut som en helt annan spelare jämfört med förra säsongen! Idag fick vi nog se lika många tacklingar som på hela förra säsongen. Jag hoppas verkligen han kan hålla sig skadefri i år, då kommer Obie att vara grym! Jag håller med lilla Kristian, Obsuts son - målet var snyggt!

Vi vann och det ska vi fortsätta med, för i år ska vi till slutspel!