Jag hade aldrig trott att jag i den nittonde omgången skulle sitta och säga att vi möter serieledarna Rögle. Det är utan tvekan årets största överraskning hittills.

Förra matchen mot Rögle slutade med en riktigt sur förlust efter förlängning, men då var vi också mitt i den där perioden då ingenting gick vår väg och stolpe ut och uddamålsförluster var vardagsmat. Nu har Luleå äntligen börjat hitta sitt sätt att spela på och ingen kan väl säga att det inte har gått bra de senaste nio matcherna... Alla spelare tar ett större ansvar även i det defensiva spelet och bryr sig inte bara om att göra saker framåt och framförallt jobbar de tillsammans för varandra. Behöver man spela grishockey, då gör man det helt enkelt.

En spelare som har lyft sig de senaste matcherna är Emil Lundberg, för honom innebar Tommi Miettinens tråkiga skada att han fick en chans till att spela i förstakedjan och den chansen har han tagit.

En spelare jag vill ha ut mer av är Martin Chabada. Jag tror fortfarande inte att det är helt rätt att spela honom och Bartecko tillsammans, de har spelat ihop några gånger nu men det har aldrig lyckats fullt ut. Varför inte byta plats på Chabada och Harju?

Kristofer Berglund är tillbaka efter sin hjärnskakning vilket gör att Ejdepalm återigen får finna sig i att vara sjundeback.

Jag har inte sett mycket av Rögle i år så jag vet egentligen inte hur de spelar, men jag är övertygad om att vi har goda möjligheter att få med oss poäng därifrån om vi bara kan hålla oss från uvisningsbåset och ta vara på de chanser vi får.