Jo, jag överlevde den här gången också...

Allvarligt talat. Fy fan vilken skön seger!

Matchen var väl ungefär som man skulle kunna tänka sig en derbymatch, tufft och jämnt. Och tuffast var Luleå.

- Pierre Johnsson - kung!
- När Obie laddar för slagskott skulle jag knappast ställa mig i vägen och försöka stoppa pucken.
- Viktor Lindgren förtjänar att nämnas, han har tagit ett jättekliv den här säsongen. Många kanske påstår att det är lätt att spela med Bartecko och Chabada, men kom ihåg att innan han fick chansen där fanns den så kallade L-kedjan, och där kunde han minsann också.
- Och sist men inte minst - Mattias Modig. Han gav mig hjärtstopp ett par gånger igår också, lite som vanligt alltså. Men han räddade oss också ett antal gånger. Och så länge han räddar puckarna så borde man ju egentligen inte klaga, men lite mer känsla för när det är läge att lämna målgården önskar jag ändå att han kan skaffa sig.

Många var vi som hoppades på att skadan på Burra inte skulle vara allvarlig när han haltade av efter bara ett byte. Och nu kommer det positiva rapporter, skönt!

Jag antar att Elin Ala bojkottade matchen igår, det är ju ändå inte spännande längre...

Luleå vann tack vare sitt eget spel igår. Det spelet där alla har ett hjärta lika stort som Norrbotten och krigar till slutsignalen ljuder. Skellefteå kunde ha gjort fler mål, men med spelare som slänger sig och täcker skott och en målvakt som tog det som trots allt gick fram (bara fem skott i sista perioden trots kvitteringsjakt), så lyckades man återigen hålla undan och till sist vinna trots att den sista minuten var lååång.

Nu blir det ingen mer hockey på hemmaplan på över två veckor, men innan spelarna får ta jullov väntar tre raka bortamatcher.