Det är tur att jag är ung och frisk måste jag säga, annars är det inte så säkert att jag hade suttit här idag. Tredje perioden igår är tillsammans med Brynäsmatchen för två säsonger sen och väntan efter förra årets sista match antagligen det värsta jag har varit med om. Det ska ju inte vara möjligt att vinna med den pressen Frölunda hade!

Jag är så jäkla imponerad av hur man aldrig gav upp igår, alla gav verkligen sitt allt när det gällde som mest, och det är antagligen det jag älskar mest med det här laget. Det finns en sån grym moral, hjärta och kämpaanda och det är något som jag värdesätter högt.

Hur lyckades Mattias Modig bara släppa ett mål förbi sig?! Plocken såg ut att vara preparerad med såpa och benskydden liknade en studsmatta, men Frölunda lyckades ändå inte få pucken över linjen.

Ja, jag hade nog varit precis lika arg som alla Frölundaiter om domsluten hade varit åt motsatt håll. Det var dessutom inte bara målsituationerna som var konstiga, jag tycker att Vinnerborg/slovaken var svajiga matchen igenom.

Pierre Johnsson har lyckats vinna många Luleåhjärtan under sin korta tid här. Och det är inte så konstigt, för det är svårt att inte tycka om honom.

Men oavsett om det var välförtjänt eller inte, tre poäng är tre poäng som vi behöver och matcher likt den igår är alltid de skönaste att vinna.

* * *

Mardrömsmatch imorgon...