4012 personer... Pinsamt!

Det finns väldigt mycket folk med åsikter, men sitter man hemma och gnäller för att det går åt helvete gör man ingen nytta.

Dagens hockey styrs av pengar, och pengar får man bland annat genom att folk kommer till matcherna. Om det bara kommer 4000 personer till en arena som tar 5600 kan vem som helst räkna ut att ganska mycket pengar går förlorade... Det finns de som verkar tro att andra ska göra jobbet och dra in pengarna, men lyfter inte ett finger själv utan bara säger hur andra ska göra. Men då kan jag berätta en sak. Köp en biljett och kom på matcherna. Ingen kan göra allting, men alla kan göra någonting.

Går du på hockey för framgångens skull, eller gör du det för laget?

Så här i premiärtider är det alltid ett evigt prat om hur viktigt det är att få en bra start för att inte tappa allt självförtroende på en gång. Visst är det viktigt, och än viktigare kanske det är för de lag som kommer att få kämpa ända in på mållinjen. Vid det här laget vet nog alla att Luleå mest troligt kommer vara ett av de lagen, och förutsättningarna för att få en bra start kunde ha varit sämre.

I de första fyra omgångarna möter vi Djurgården, Skellefteå, Färjestad och Rögle. Ganska goda möjligheter till att plocka en del poäng redan i början alltså. Till råga på allt är tre av lagen såna som vi måste slå, för varje tappad poäng mot bottenkollegorna kan vara avgörande. Förra säsongen var inte bra ur den synvinkeln då vi endast lyckades vinna nio av 25 matcher mot de fem lagen närmast oss, det måste det bli ändring på i år! Tänk att vi endast vann med ett mål mot Mora i näst sista omgången - ett mål var vad som räddade oss från Kvalserien. En hemsk tanke.

Men nu är förra säsongen historia och vi börjar om från början igen. Gärna med en seger.

Jag är det inte... Tur att jag har ytterligare tre dagar att förbereda mig på då. Dagens match blir alltså början på uppvärmningen. Men kan man egentligen vara helt beredd? Tveksamt.

Jag kan inte låta bli att redan nu känna mig nervös.

Bara för att göra det tänkte jag slänga ihop en tabell lite snabbt så här i sista minuten.

1. Frölunda
2. Linköping
3. HV71
4. Färjestad
5. Södertälje
6. Modo
7.Timrå
8. Luleå
- - -
9. Skellefteå
10. Djurgården
- - -
11. Brynäs
12. Rögle

Inte så mycket känsla, mest en gissning. Tror att de fyra-fem översta kör ett eget race och att det blir sådär jobbigt jämnt bland resten av platserna, som vanligt alltså.

(Varning för långt inlägg. Skippa pladdret i början om du vill, men läs åtminstone slutet.)

Kolla på klippet här under.



Att se det klippet från den åttonde mars i år ger mig fortfarande rysningar och jag blir nästan tårögd. När Luleå Hockey tog sitt hittills enda SM-guld var jag för liten för att förstå, men jag har svårt att tro att känslan efter ett guld skiljer sig så mycket från det jag upplevde den där lördagen för ganska precis ett halvår sedan. Vad jag vet är att jag aldrig någonsin har upplevt en liknande glädje någon gång i mitt liv, och jag kommer nog inte få uppleva det så många gånger till heller. Det var fullständigt galet och tårarna gick inte att stoppa när Tomas Surovy slog in Linköpings segermål i matchen mot Mora.

MEN!

Glädjen över att fortfarande vara kvar i Elitserien utan att behöva kvala var inte det enda som gjorde den där kvällen till någonting jag kommer att minnas så länge jag lever.

Jag trodde inte att jag någonsin skulle få se sittplatspubliken i Luleå dras med på det sätt som de gjorde. Aldrig förr (på "min tid") har sittplatspubliken (som jag faktiskt kallat bland de sämre i Sverige) varit lika högljudda som när de svarade på klackens "Hela hallen är ni klara?!" och när de självmant drog igång "Kämpa - Luleå". Jag har varit på matcher där de i slutet har stått upp och klappat när Luleå har varit på väg mot seger, men ingenting har varit i närheten av det som skedde mot Timrå. Jag kan inte hitta ord för att beskriva den stämningen som infann sig i Coop Arena. Det var som att varje person där inne tog de sista krafterna som fanns och gav dem till de cirka tjugo spelarna som krigade där på isen. Om Luleå någonsin har haft en sjätte spelare på isen var det då.

Den här säsongen kommer kanske inte bli lätt, men vi ska klara av det. Tillsammans. När 55 omgångar är spelade ska vi veta att vi står inför klubbens 26:e raka elitseriesäsong utan att ha behövt kvala en enda gång.

Sittplatspubliken har visat vad de kan om de vill, och jag hoppas att de gör det fler än en gång det kommande halvåret. Haka på klacken och be personen bredvid göra samma sak, gör vad ni vill så länge ni också är delaktiga i att skapa stämning i Coop den här säsongen. Gör ni bara det kommer ingen någonsin att ranka Luleåpubliken sist på någon lista igen och jag är övertygad om att våra krigare på isen kommer att kamma hem några fler poäng bara tack vare stämningen. För några år sedan hatade motståndarna att komma upp hit och spela, mycket på grund av publiken. Vi kan se till att det blir så igen, om alla bara hjälps åt. Vi kan bli Sveriges bästa hemmapublik igen, det visade alla som var på plats den åttonde mars.

Så, vad säger ni? Är det inte dags att sluta samman och få taket i Coop att lyfta i vinter? Att visa de där murvlarna som sitter på något kontor nere i huvudstaden att vi faktiskt kan, att skrämma skiten ur motståndarna? Och viktigast av allt: Att ge Luleå Hockey allt stöd vi kan? Mot slutspelet.

Tabeller hit och tabeller dit... Ska man verkligen sälla sig till den tippande skaran själv? Känslan för hur det kommer att gå är svagare i år än den var förra året, då kändes HV71 så klockrena där i toppen, men nu vet jag inte riktigt... Man kan väl säga som så att jag är ganska säker på vilka lag som kommer på den övre halvan av tabellen och vilka som hamnar på den undre, men kampen de lagen emellan tror jag faktiskt kommer vara riktigt jämn, framförallt i botten. Precis som de senaste säsongerna kommer det antagligen att avgöras i de sista omgångarna, och många supportrar kommer att nästintill få sätta livet till innan det är över. Och tro mig - det är ingenting jag vill uppleva i år igen.

Men så var det det där med tippandet... Jag väntar ett tag till med det.

Domarna ska bli hårdare på att ta utvisningar för hakningar, fasthållningar och interference.

Hur många år har vi hört det där nu? Hur många år har det fungerat? Aldrig. De nya nivåerna har uteblivit och istället har det blivit någon sorts hetsjakt på tufft spel. Jag hoppas verkligen att de "nya" nivåerna följs i år, men jag har svårt att tro det förrän det är bevisat.

Äntligen har även jag flytt Aftonbladet för något bättre och ingen kan vara gladare än jag. Tyvärr startar jag den här nya bloggen med ett uppehåll direkt, fram till början av nästa vecka kommer jag inte ha tillgång till någon dator så ni får stå ut med tystnad i några dagar. Under tiden kan ni ju roa er med att lista ut vilka spelare som döljer sig under silhuetternna i headern, stilpoäng till den/de som lyckas ;)

Att byta bloggportal är lite större än det kan låta, jag lämnar ju faktiskt ett och ett halvt års skrivande åt sitt öde. Vissa inlägg som skrivs har större betydelse än andra, och några av dem ville jag gärna ha kvar för att kunna gå tillbaka och läsa, så för att göra det ännu enklare för mig startade jag även en underblogg till denna, nämligen Tillbakablickar. Där finns de inläggen som på ett eller annat sätt betyder lite extra för mig och som jag inte ville tappa bort. Så är ni nyfikna kan ni alltid kika in där.

(Är det någonting som ser konstigt ut får ni gärna säga till så ska jag göra mitt bästa för att ordna det. Kommentarerna godkänns av mig innan de publiceras.)