Det känns lite som att det är ett kritiskt läge för Luleå Hockey nu. Man har vunnit fyra raka matcher och är bäst i Sverige över ett ganska stort antal matcher, men trots det är man långt ifrån någon säker plats i tabellen. På bara ett par matcher kan man både klättra högt och sjunka djupt, och därför betyder egentligen inte de fyra vunna matcherna mer än tolv poäng och givetvis ett stärkt självförtroende.
 
Nu gäller det att inte låta självförtroendet gå över i bekvämlighet och tro att nya vinster kommer av sig självt. Då är man snabbt körd i den här världen. Jag tror inte vi har spelare som tänker på det här sättet, men det är lätt hänt att man undermedvetet tror att det krävs mindre för att vinna bara för att man har gjort det några gånger tidigare. Därför är de kommande matcherna viktiga. Jag kan acceptera en förlust, men jag kommer aldrig acceptera att man inte kämpar. Och det är faktiskt inte vinsterna som har gjort mig allra gladast den här säsongen, det är de matcherna där laget har slitit som djur, tacklat allt som rört sig och offrat sig för varandra. Vinsterna är bara beviset.

HV71 borta idag alltså. Ingen match jag drömmer om precis, men de måste ju också spelas. Och varför inte bryta förlusttrenden där nere idag? Möjligheterna är åtminstone större än på länge.

Inga ändringar i laget från förra matchen, Miettinen och Olsson är fortfarande skadade.

HV är grymt effektiva i powerplay, så drar vi inte på oss för mycket utvisningar samt spelar som vi ska i box play när vi väl hamnar i den situationen så är mycket vunnet där. Sen kan man förstås inte bara lita på det, utan som vanligt är det hårda jobbet som personifierar Luleå Hockey det allra viktigaste, ihop med effektiviteten.