Tillbakablickar

Känns ganska logiskt att börja med det dåliga, d.v.s. början:
Låt mig ALDRIG någonsin mer få se en period liknande den första, utan konkurrens är det det sämsta jag har sett detta lag prestera. Inget självförtroende, ingen vilja, ingen inställning, INGENTING. Förutom 3-0 i arslet. Som kunde varit ännu mer.

Och sen tar vi resten:
Efter att Bartecko och några andra rutinerade rävar (björnar?) hade rutit till i periodpausen, och klacken skanderat "Visa hjärta" så verkade det som att ett helt nytt lag kom ut till den andra perioden. Med nya kedjor kunde man börja vandringen mot upphämtningen, som började efter drygt två minuter när Tommi Miettinen satte ettan i numerärt underläge av alla spelformer.

Jag erkänner:
Efter första perioden och när Timrå gjorde 4-1 kändes det ganska kört, men då är det ju tur att det är de som står på isen som ska göra jobbet och inte jag.

Och som de gjorde jobbet! Bartecko visade vägen med två mål och Harju var med på noterna och satte en puck i nätmaskorna, och rätt vad det var stod det 4-4 på jumbotronen och andra perioden var över.

Jobbet fortsatte i tredje perioden och resulterade i att Palmen gjorde sitt andra mål för säsongen och gav laget ledningen för första gången i matchen. Dock fick vi inte vara glada länge den gången heller då Timrå kvitterade. Men tio minuter senare fick kvällens gladaste målskytt Mats Lavander (som inte visste vart han skulle ta vägen) hela hallen att jubla igen, och äntligen var det ett jubel som fick bestå, och desstuom fick vi skåda ett Harjumål till innan vändningen var avslutad.

Vad ska jag säga?

• Jag är sjukt stolt över LAGET som verkligen tog sig samman, och började om på nytt efter katastroföppningen.
• Jag vet inte om jag någonsin sett Roger Rönnberg så glad som han var när han gick från båset till omklädningsrummet och sträckte armarna i luften.
• Bartecko - Miettinen - Lindgren, jag vill se mer av de tre tillsammans!
• Det krävdes en skada på Pavel Skrbek för att Jaroslav Obsut skulle få spela igen, men nu tror jag inte han behöver vara sjundeback längre. Två timråiter i en smäll är det jag kommer ihåg bäst.
• Per S-N går från klarhet till klarhet - kul att se!
• Burra fick inte vara med om matchen, men jag tror inte han är allt för ledsen över det då han tidigare idag blev pappa till en liten tjej. Grattis Burra!

Vi ger aldrig upp!